Pandas vinteräventyr

I torsdags åkte Panda, sambon och jag på snöäventyr! Vi packade varma kläder, tefat och varm choklad och åkte upp till ett helt magiskt vinterland. Panda har inte upplevt någon riktig vinter tidigare, hon har inte ens haft en chans att använda sin overall på riktigt, så hon var förståeligt alldeles överlycklig. När vi möttes av det här underbara landskapet kunde vi inte låta bli att bli alldeles lyckliga vi också.Förra veckan köpte vi ett fint rosa tefat till Panda och hon har tjatat sen dess om att få flyga. Jag tror inte att hon riktigt greppade att det var ett tefat att åka på marken på och inte ett flygande tefat och jag var beredd på att förklara saken för en besviken panda. När hon väl slog sej ner på sin rosa plupp brydde hon sej inte längre om vad som skulle hända, hon var så spänd att svansen nästan krullade sej.Hon kastade sej ut för kullen med armarna i luften och min föreläsning om tefatssäkerhet var som bortblåst, jag tror inte att hon ens läst igenom instruktionerna jag plockat fram till henne. JERRYOMÅNS! ropade hon för full hals medan hon susade iväg. Hon hörde någon skrika Geronimo i en film vi såg för ett tag sen och trodde väl att det var det dom sa.

Ja se Pandor!Bara ett par decimeter senare for hon rakt över ett gupp och hade hon bara lyssnat på mej hade hon hållt i sej och inte tumlat runt som rena rama snötumlaren. Dagens läxa: man ska alltid lyssna på sin pandamamma.Hon landade inte så hårt utan tyckte mest att det hela var ett riktigt härligt åk. Hon hävdade bestämt att det faktiskt var meningen att landa på precis det vis som hon gjorde, på så sätt kunde hon njuta av den fina himlen samtidigt som hon klappade på snön. Jag tror mest att det handlade om hennes stolthet, pandor har oväntat stor sådan och det är bäst att hålla med om det behövs för att rädda den.Efter det åket ville Panda posera med sitt tefat, lite som en snowboardåkare som står sådär snyggt med sin bräda. Jag tycker att hon ser väldigt häftig ut och hoppas att hon nöjer sej med ett tefat nästa år också, jag vet inte om mina nerver skulle klara av en

snowboardåkande Panda.Medan Panda kastade sej ut för kullen några gånger till gick jag runt i omgivningarna med kameran i högsta hugg. Det har snöat en hel del där uppe på åsen och eftersom det varit alldeles vindstilla ligger snön kvar på varenda liten gren och sten.Efter ett litet tag kom Panda plumsandes efter mej och hon började utforska området lite. Hon hävdade bestämt att en isbjörn gått i idé i en liten grotta här i snöhögen och jag kunde inte på något vis övertyga henne om motsatsen. Att isbjörnar är enorma och farliga och absolut inte finns här nere i Skåne bet inte på henne, hon skulle minsann gräva sej in till honom. Jag var tämligen säker på att det var helt och hållet isbjörnsfritt i snöhögen och lät henne därför gräva vidare. När hon inte hittade någon ny kompis där inne, inte ens en liten igelkott, gav hon upp och bestämde sej för att plumsa vidare.Jag berättade om snöänglar och visade hur man gjorde och hon bestämde sej för att göra en alldeles egen snöpandaängel.Hon sprattlade ordentligt där i snön och det såg nästan ut som att hon skulle lyfta där ett tag. Hon försökte väl överkompensera för tefatet som vägrade lämna marken.Jag hjälpte henne försiktigt upp och resultatet av sprattlandet var faktiskt mycket bättre än väntat, det blev en jättefin tydlig snöpandaängel. Vad säger väl vinter mer än en sån?Efter alla snölekar bestämde sambon och jag oss för att fika lite i stugan och Panda följde glatt med. Vi fikade varm choklad och bulle med bulle och så fort vi var klara somnade Panda som en stock, hon sov gott i bilen ända till vi kom hem. Sambon och jag hann till och med stanna till vid den lokala pulkabacken för att ta några åk med vårt alldeles egna tefat.Dagen var precis lika härlig som den var kall! ^^