Pandas jul!

Några dagarn innan jul bestämde Panda att vi skulle baka. Panda hade på sig sin nya kockmössa och förkläde och vi bjöd över herr O, som ju var med oss på Kullaberg. Jag och O skötte bakandet medan Panda lekte tv-kock. Hon började med att presentera receptet, lussebullar, och några av ingredienserna. Här visar hon upp ett mystiskt gult paket och ett ägg. Panda berättar: Ta fram en bunke, gärna en som du kan sova middag i när du har bakat färdigt. Smält smör och häll i mjölk, man får dricka ett glas också om man vill. Mjölk alltså, utan smör. Sen smular man ner det gula paketet. Det luktar konstigt och smakar gammal fot så jag förstår inte varför det ska vara bra men jag fick inte ge det till katterna. Efter det vet jag inte vad man gör för sen somnade jag lite i en annan bunke. När Panda piggnat till igen höll vi på att röra ner mjöl. Jag fick hålla lite i henne för hon ville helst använda vispen, trots att den var nästan lika stor som hela hon. Efter lite övertalning nöjde hon sej med att stå vid sidan om och heja på istället. Efter jäsningen blev Panda lite förbryllad. Hon blev väldigt förvånad över att degen blev så stor, hon kunde inte riktigt förstå det där med jästen – eller fotpaketet som hon kallade det. Hon hade hela tiden trott att vi pratade om gästen, alltså herr O, och nu trodde hon att han var lite magisk som lyckades få degen att växa. Vi försökte förklara men hon tyckte bättre om sin version så vi lät det vara. Det blir nog konstigt nästa gång O kommer på besök, då får han kanske försöka trolla fram en kanin ur sin stickade toppluva.

Panda fick en egen degbit i sin nya Margretheskål som hon sen knådade och knådade. Skålen rymmer 1,5 dl och är helt underbar, hur skulle jag kunna motstå den? Panda blev väldigt glad för den och jag gissar att det kommer bli mycket bakande framöver. Jag önskar mej fortfarande en Kitchen Aid, efter lussebullebakandet insåg jag att degknådning och virkvärk går dåligt ihop.Det här är vad Panda gjorde med sin deg. Eller det är vad som var kvar när Panda blivit mätt. Hon gjorde två yttepyttiga lussebullar innan hon somnade om i bunken, hon hade ätit nästan en deciliter deg så det var inte så konstigt.

Sen var det helt plötsligt julafton

Panda var alldeles tokig på morgonen så hon fick öppna sin julklapp innan gästerna kommit, alltså gästerna - inte jästerna. Hon kastade sig in under granen och brottades lite med bocken innan hon väl drog fram sin klapp. Panda blev en aning paranoid kvällen innan när Mårten började skoja om att halmbocken får alla klappar som lämnats under granen för länge. Dåligt tänkt av honom för gissa vem som tvingade upp oss tjugo i sju...

När Panda fått av snöret var hon rätt nöjd. Hon sa att hon alltid önskat sej en riktigt fin huvudbonad så hon förstod inte alls varför hon skulle öppna själva klappen. Efter att ha fått den mycket eleganta bonaden på huvudknoppen började hon, om än lite motvilligt, dra i sin riktiga julklapp.

Den där motvilligheten varade i ungefär två hundradelars sekund sen sa det bara tjofräs! Som jag, och säkert många av er där ute, ibland glömmer är ju faktiskt en panda en slags björn och björnsidan kom verkligen fram nu. Kanske har pandor en mycket instinktiv känsla när det kommer till paketöppnande för det tog inte många sekunder innan pappret var avrivet och klappen framme. Undrar vad som hänt om hon inte blivit glad för klappen, då hade nog mina nya fina morgontofflor fått sej en omgång.

Turligt nog blev hon väldigt nöjd! Hon fick ett litet fikaset med tekoppar, lattemuggar, fat och till och med en liten sockerskål. Panda hoppade upp och ner av glädje ända till jag frågade henne om vi inte skulle bjuda någon på te och lussebullar, då rusade hon ut i köket. Ja, inte innan hon brottat ner halmbocken en gång till. För att han glott avundsjukt på hennes fina klapp sa hon. Jag hoppas att Mårtens skämt inte gett henne ett livslångt agg mot bockar, då kommer jularna här hos oss bli traumatiska i framtiden. Nästa år får det kanske bli en halmpingvin istället. Åh! Det vill jag ha! ^^ Ehm, vidare till Panda...

Panda bjöd lilla Tyra på te och lussebullar och jag hann precis ta den här bilden innan vi blev utsjasade ur köket. Vilka små flickor, panda som människor som isbjörnar, vill ha vuxna som tjuvlyssnar på deras fnittrande? Men inte oss emot, då hann Mårten och jag städa bort resterna efter Pandas paketpandemonium under granen innan släktingarna kom för att fira jul.

Vår julafton blev riktigt härlig med lutfisk och hemmakrossad senap och jag hoppas att du och din familj också haft en underbar helg. Ha en riktigt skön nyårsafton! Vi ses på andra sidan om inte tidigare!