Tack för alla härliga kommentarer och alla glada utrop till följd av de goda nyheterna! Jag ska försöka hålla er uppdaterade om vad som händer med boken och Panda har lovat att hon ställer upp som guide när det händer något spännande. Det ska bli intressant! ^^

Det har varit en rejält stressig vecka full av virkande och fotande. Bokomslaget ska vara klart nästa vecka så det var bråttom att få klart figurer och skicka foto till förlaget så att dom kunde sätta igång. Vi fixade till en liten oerhört professionell hemmastudio att fota i, en köksstol på ett par dvd-filmer och vitt papper lutat mot ryggstödet - underbart! ^^ Fotona blev bra och det är det viktiga, det ska bli spännande att se det färdiga omslaget.

Panda visar vår fina fotostudio

Först av allt vill jag tacka för alla fina kommentarer och mail jag fått efter senaste inlägget. Ert stöd och era positiva ord har betytt jättemycket för mig och jag ska försöka suga åt mig av allt glatt och peppande. Det känns fantastiskt att så många har tagit sig tid att läsa och kommentera, ni måste vara de bästa bloggvännerna där ute i bloggosfären!

Jag är inte den enda som har råkat ut för det här med mönster på villovägar, bl.a. Fröken Elsa och Skaparstigen har slutat dela med sig av sina fina mönster av den anledningen och det är en förlust för alla virkare. Förhoppningsvis kan en sån här diskussion leda till att folk tänker ett steg längre när det kommer till mönster som blivit publicerade och böjar respektera de önskemål som designern lägger fram. I slutändan tror jag ändå att det finns många fler bra människor än dåliga och jag är inte längre särskilt orolig.

Egentligen vill jag inte att det tråkiga inlägget skulle ligga först så länge men jag har ett nytt stort projekt som tar upp det mesta av min tid och jag har helt enkelt inte hunnit uppdatera. Jag har fått hålla det hemligt ett tag men nu är det dags för lite glada nyheter!

Jag har det stora nöjet att berätta att det kommer en uppföljare till boken!

Hurra! ^^ Det är fantastiskt att det går så bra för den första och att jag får möjligheten att göra en bok till känns helt overkligt (men alldeles underbart!). Under hösten kommer jag fokusera på boken vilket betyder mycket virkande, mycket fotande och mycket skrivande.

Jag har ännu inte planerat hur jag ska göra med mönsteravslöjandena men självklart ska alla de små kompisarna få presentera sig innan boken kommer ut under sommaren nästa år. Det kommer nog dröja ett litet tag innan jag börjar visa figurerna och därför har jag en fråga till er. Vad är ni sugna på att läsa om här framöver? Vill ni följa med på resan mot boken eller vill ni kanske hellre vänta lite längre på uppdateringarna för att sen få se någon klar figur? Tyck till om vad ni vill se här på bloggen så ska jag försöka komma på en liten plan. ^^

Jag känner på mig att det kommer bli en riktigt spännande höst, hoppas ni vill hänga med!

Ett litet förtydligande bara. Jag ser att många har önskat figurer till boken och det behöver ni inte göra, alla figurer är redan bestämda och det blir en salig blandning. Det finns något för alla och förhoppningsvis blir det glada miner när vi drar igång mönsteravslöjandena. ^^

Det här inlägget är lite okarakteristiskt för min blogg, jag försöker att alltid vara glad och positiv och egentligen vill jag inte solka ner det som jag och alla ni härliga besökare byggt upp, men det här är viktigt för mig. I ett par kommentarer till senaste inlägget har jag blivit påhoppad och anklagad på en nivå som känns väldigt personlig och obehaglig. Jag blev mycket illa berörd av dessa kommentarer. Jag får många mail och kommentarer och uppskattar positiva kommentarer såväl som konstruktiv kritik men då detta var på så låg nivå, och även från en anonym besökare, väljer jag att göra på detta vis. Jag tycker egentligen att jag inte behöver försvara mig då jag alltid varit tydlig med vad som varit min egen design och vad som varit beställningsjobb för andra, som tex Astrid och Morris. Jag har också lagt ner mycket tid på att skapa en karakteristisk stil på mina figurer och därför känns de här påhoppen ännu värre.

Första kommentaren:

Hejsan

skulle vilja påpeka att Amigurumis är ju inte direkt din egen ide från början utan en japansk ide som du anammat.Hur kan då du ha ensamrätt på dessa filurer?Vill minnas att jag sett en nästan identisk sköldpadda som din, men tillverkad av någon annan, långt före dig.Du har lagt till en undersida på halsen.Så det innebär att jag kan avbilda dina figurer exakt, men lägga till eller ta bort en löjlig detalj, så är det helt okej.Hur försvarar du annars vad du själv har gjort?För detta är INTE din egen ide.Så att tro att du kan ge ut mönster och sedan får ingen sälja sina småfigurer, för de är dina, är löjligt då du själv har snott ide'n rakt av.Du är duktig som attan på att virka, men du imponerar inte annars.

Och lite senare:

...jag poängterade visst inte tydligt nog exemplet med sköldpaddan, så jag gör det igen.Någon har redan gjort en identisk sköldpadda som Mia lagt till en undersida på halsen på, och sedan kallar sin.Bakelserna är inte heller egna verk.Jag kan i princip 'göra en sköldpadda' ur denna bok,men ändra en pyttedetalj,sedan kan jag öppna nätbutik och sälja hur mycket jag vill.Släpper man ett mönster man är rädd om,är det näst intill omöjligt att kontrollera vad som händer med mönstert.En poäng med att dela ut dem, är ju att andra ska kunna göra det, som mönstert visar.Vill man undvika härmaperi och kopior,så behåller man mönstren för sig själv helt enkelt.Eller väljer mönster man är beredd att förlora.Det är min poäng.

Först och främst vill jag bara klara ut det här med själva hantverket. Amigurumivirkande har funnits länge, både i Japan och i övriga världen, och jag har aldrig påstått att det är något som jag kommit på, jag är bara en person som gillar att virka just amigurumis.

När det kommer till anklagelserna om att jag snott mönster eller idéer av andra designers så blir jag väldigt ledsen och upprörd. Jag har aldrig någonsin försökt efterlikna andras verk utan har tvärtom alltid strävat efter att skapa min egen stil och ge varje figur en personlighet. Efter mitt första inköp av japanska mönsterböcker när jag började virka för fyra år sen har jag vare sig köpt eller laddat ner andra mönster, allt för att undvika att präglas av någon annans stil. Böckerna använde jag för att lära mig grunderna i amigurumiskapande och ur dem virkade jag upp ett fåtal figurer, inga av vilka jag sålde.

Jag vet att jag inte är den första som virkat en prinsesstårta men jag undrar vad du tycker att jag borde gjort annorlunda. Jag ville ha med en nåldyna i boken och tyckte att en tårta med strössel i form av nålar på var en bra idé och därför använde jag en prinsesstårta som inspiration. Jag har inte försökt kopiera något annat än just min bild av en tårta och en prinsesstårta ser ju ut som en prinsesstårta, hur mycket man än vrider på det.

Jag vet också att det finns mängder med virkade sköldpaddor där ute och när jag virkade min första för snart tre år sen (då det säkert inte fanns lika många) virkade jag åter igen efter min egen stil. Om jag enbart skulle virka saker som ingen annan virkat i någon form tidigare hade jag aldrig mer kunnat röra varken garn eller virknål igen, då allt som du någonsin skulle kunna föreställa dig säkert blivit uppvirkat av någon, någonstans. Det viktiga för mig när jag skapar mönster är, och har alltid varit, att jag utgår från min personliga stil, något som jag tycker att jag lyckas med.

Du har helt rätt i att poängen med boken är att andra ska virka upp saker efter mina mönster, jag vill gärna inspirera och få fler människor att virka! Dock tycker jag att din inställning är riktigt tråkig. Bara för att något publiceras, antingen i bok eller på internet, så betyder det väl inte att det är fritt fram att stjäla saker rakt av (om man ändrar en pyttedetalj)? Om du vill starta en webbutik och sälja amigurumis är mitt råd att ta dig tid att komma på egna karaktärer och mönster, på så sätt kan du sälja något du kan vara stolt över.

Jag tycker om att lära ut amigurumiskapande och ser gärna att folk sen skapar egna mönster och säljer antingen dom eller figurerna, däremot tycker jag inte om att folk säljer saker rakt ur min bok. Jag har lagt ner flera hundra timmar på mönsterna i boken och tycker att jag, och självklart alla andra mönsterdesigners, förtjänar respekt och att de önskemål som uttrycks följs. Alla som skapar egna mönster vet vilken tid det tar och jag tror att många håller med mej. Jag vet också att vissa inte har något emot att man säljer figurer efter deras mönster men det är viktigt att alla respekteras, oavsett vilket. Om alla tänkte som du skulle det inte finnas några bra mönster där ute, för vem skulle våga publicera något om man får förvänta sig att det kommer stjälas? Själv tycker jag att poängen är att inspirera med bra design och få folk att förstå att dom också kan virka precis vad som helst!

Det här tråkiga påminner mig samtidigt om det som är bra, ni! Alla ni som besöker bloggen och skriver era härliga kommentarer och mail som får mig att rodna av förtjusning och bli varm i hela hjärtat. Utan ert stöd och era uppskattande ord hade bloggen inte varit någonting och det hade definitivt inte blivit någon prickig virkbok. Tack för allt, jag hoppas att ni förstår hur mycket ni betyder för mig!

/Mia

Idag hämtade jag ett mycket efterlängtat paket på posten och jag tror nog att du kan gissa vad det var i det. ^^

Nya böcker! Äntligen! Jag hade hoppats att jag skulle få dom för två veckor sen men jag är inte ledsen för det, den som väntar på något gott får till slut ett paket på posten. ^^ Hoppas att ni som väntat på ett eget exemplar blir nöjda och glada med boken! Nu verkar det som att hösten är på väg med stormsteg och vad passar väl bättre då än att krypa upp i soffan och virka små kompisar. Jag vet att i alla fall jag börjar längta efter höstruskigt väder och värmeljus i mängder. Och lite varm choklad gör ju inte saken värre.

Tidigt en torsdagsmorgon i augusti packade ett glatt litet gäng in sig i bilen och begav sig av mot Stockholm. Det är en lång väg att köra och för att klara av en sådan resa är det viktigt att dricka mycket, att lyssna på bra musik och stanna till på vägen och fika. Första stoppet gjorde vi på Gyllene Uttern strax utanför Jönköping, vi åt goda frukostbullar och njöt av utsikten.

Ett par hjulvarv från uttern ligger Gränna och självklart åkte vi inom för att titta till polkagrisskapandet. Vi stannade till vid första bästa polkastuga och Panda blev alldeles tokig när vi kom in. Det var så mycket godis! Överallt fanns det klubbor, polkagrisar och lakrits och Panda ville provsmaka allt! Till slut lyckades vi slita loss henne från karamellhyllorna och kunde visa var dom lagar till godiset. Vi fick se hur man knådar degen och gör så att den blir randig och vilket mumsigt yrke det måste vara. Vi åkte därifrån med bilen full av godis och en sockerhög panda.

Väl i Stockholm började vi med en båttur runt Kungsholmen, vi fick se en massa fina hus och intressanta platser och Panda tyckte att det hela var mycket spännande.

På fredagen höll jag i två workshops på Kulturfestivalen och det var jätteroligt! Jag fick träffa en massa virkare, både nya och gamla, vuxna och barn, och det är alltid lika kul. Panda fick träffa en beundrare, söta Emilia, och var alldeles tills sig resten av dagen. ^^

Lördagen gick åt till att turista och vi hann med imponerande mycket. Vi shoppade loss i gamla stan och på söder, åt mumsig glass i Ben & Jerry’s glassbar, åkte tunnelbana och allt det på förmiddagen. Eftermiddagen och kvällen spenderade vi på Djurgården. Vi började med ett besök på fantastiska Junibacken. Jag vet inte vem som hade roligast, vi eller Panda, och jag rekommenderar alla att åka dit, även vuxna utan barn. Panda träffade en ny kompis där, dom hade ett djupt samtal om livet och träslöjd - han bodde nämligen i Pettsons lilla verkstad. Panda blev förtvivlad när hon insåg att vi inte kunde ta med honom hem, han satt nämligen fast i en glasburk. Han verkade nöjd med arrangemanget men Panda tyckte att det var jobbigt.

Till slut kom vi fram till en gigantisk mus som sprang omkring i en skog. Jag tyckte att den var lite obehaglig, jag gillar möss men inte när dom går upp till midjan, då har dom fått i sig något olämpligt. Panda blev störtförtjust och fick åka runt, runt till hon blev alldeles yr i magen, då köpte vi lite glass och gick vidare till Vasamuseet.

Panda var inte så imponerad av det gigantiska skeppet, hon undrade varför det hade vissnat. Då tyckte hon mycket bättre om dykarklockan, hon och pandapappa fick titta närmre på det och då bestämde hon sej för att hon ska köpa en sån till mej för att jag är så dålig på att gå upp i tid på morgonen. Dykarklocka - väckarklocka, visst kan det vara rörigt för en liten panda, men jag försover mej hellre varje dag än har en sån stående på mitt sängbord. Speciellt om Panda ska klättra upp och slå i den när hon tycker att jag ska gå upp och ge henne frukost.

Vi gick vidare till Skansen och började med en runda i deras härliga ”djurhus”. Panda träffade på några släktingar och ville så klart vara med och kramas. Hon var lite ledsen när vi fick gå vidare, jag tror att hon saknar att umgås med andra pandor. Jag vill gärna ta med henne tillbaka till Kina någon gång, tänk vilket äventyr det skulle vara!

Vi träffade på en massa olika djur på Skansen, den här lilla krabaten heter Lester Lemur. Han berättade att han är ganska trött på att jobba där på Skansen, ingen värnar om hans privatliv utan han lever som i värsta dokusåpan. Folk tittar på när han äter, när han kliar sej, när han sover, när han klättrar och när han sitter och ignorerar alla som tittar på honom. Här är en bild på honom när han ignorerar oss. Panda tyckte om honom trots att han var en butterapa, jag tror att det beror på att han har en så fin svans.

Efter en stund lämnade herr O och pandapappa oss för att gå vidare till Gröna Lund, de sa att de var sugna på att åka karuseller men jag tror nog att de var rätt trötta på att höra Pandas och mitt tjattrande. Vi bestämde oss för att stanna kvar för vi ville se alla de andra djuren också. Först träffade vi fler av Pandas släktingar, nämligen björnar. Tyvärr (eller som tur var) var dom instängda bakom väldigt tjockt glas och hur mycket Panda än ropade så kunde dom inte höra henne. Björnar, och det gäller alla sorter, är riktigt urdåliga på teckenspråk så efter ett par tappra försök att säga ”Hej, vad letar du efter?” (som såg mer ut som ”Jag är en grönlila knästrumpa”) gav vi upp och gick vidare.

Skansen är verkligen ett helt fantastiskt ställe! Jag vill åka tillbaka någon gång tillsammans med pandapappa och bara vandra runt en hel dag. Den här gången var jag lite sent ute, husen var stängda och jag fick nöja mej med att se utsidan. Tur att djuren inte bryr sej om öppettider, dom var pigga och glada ändå.

Efter en kort promenad stötte vi på en älg som låg och vilade middag, det enda djuret som inte var särskilt piggt. Han var helt ointresserad av oss och fnös bara lite åt våra försök att fånga hans uppmärksamhet. Jag tycker nog att skogens konung hade lite väl tråkig attityd.

Då var sälarna roligare, det verkade nästan som att dom tyckte om att ha publik när dom simmade runt i sin fina bassäng. Panda och jag stod länge och tittade på när dom simmade runt, runt för att sedan plötsligt sticka upp nosen och fnysa lite precis där vi stod. Underbart! Sist men inte minst hittade Panda sitt drömhus, ett alldeles eget palats med rött tak och allt. Jag håller verkligen med om att det är fantastiskt men jag skulle inte vilja bo inne på Skansen och leva som Lester. Jag tror inte att Panda vill det heller för hon följde med mej till Gröna Lund utan protest.

Dagen började gå mot sitt slut och varken Panda eller jag var sugna på att åka några karuseller, vi tog lotter och försökte vinna en liten kompis till henne istället. När inte det fungerade och det till slut började regna bestämde vi oss för att åka hem till hotellet igen. Pandapappa och herr O var helt slut efter deras timmar på nöjesfältet så efter ett sista försök på lyckohjulet (där herr O faktiskt vann 3 kg bilar) vandrade vi bort till tunnelbanan. Panda pladdrade trött på om alla söta djur vi träffat och alla fina hus hon sett och när vi äntligen kom till hotellet igen somnade vi alla direkt, det hade sannerligen varit en händelserik dag.

Hemresan gick på något konstigt sätt väldigt fort, kanske för att vi hade mängder med bilar och polkagrisar att mumsa på, och det var härligt att komma hem igen. Stockholm bra men hemma bäst! ^^