När jag skrev senast var jag laddad och redo att sätta igång med virkandet igen, men tji fick jag. Några dagar senare blev jag sjuk, igen... och soffan blev återigen mitt tillhåll. Fördelarna var att jag hann se många bra filmer och att jag blev ompysslad av en snäll sambo. Den största nackdelen, förutom liggsåren, var att jag inte klarade av att virka någonting. Jag hade så ont i musklerna att det kändes som mission impossible att kli mig på näsan.

Efter en vecka inbäddad i mitt täcke och med duntossor på fötterna höll jag på att bli tokig, turligt nog mådde jag lite bättre och jag kunde äntligen börja jobba igen. Tänk vad man kan sakna sitt jobb efter några händelselösa dygn i en soffa. Jag är fortfarande krasslig men med lite vilja kommer man långt. :)

I helgen såg jag detta söta cafébord med tillhörande stolar på auktion och jag kunde helt enkelt inte motstå dom. Jag lade ett bud och på lördagen var dom mina. Woho!

Jag funderar på att måla dom vita. Det skulle nog vara sött med ett litet rosa hjärta på ryggstödet också.

Panda och Alice provsitter. Snart får jag plocka fram cernitleran igen, huvudet är fyllt av roliga idéer.

Jag hittade en jättefin blogg, Cata's craft, och just nu lottar hon ut några söta sytillbehör. Ta en titt!

Hoppas ni är friska där ute i höstrusket! Glöm för pandas skull inte att använda mössa, man tappar mycket värme genom huvudknoppen!

Nu är hösten verkligen på gång och ingen är gladare än jag. Hösten är underbar, man kan sitta inne och läsa böcker och dricka varm choklad utan att det gör något och man börjar använda stora, gosiga halsdukar och mysiga mössor. Enda nackdelen är att det är svårt att ta bra bilder. Det är redan mörkt när jag slutar och på morgonen står solen inte rätt så det har inte blivit så mycket fotande sista tiden. Jag måste rigga upp ljustältet och mina lampor på något bra sätt så att jag inte är beroende av den där överskattade solen... ^^

Det blev aldrig något pandakalas förra helgen, jag var sjuk och spenderade tre dagar i soffan framför tvn. Mycket spännande. Vi ska ha kalaset så snart vi bara kan. I veckan fick jag äntligen några kvällar över till virkning och jag gjorde sköldpaddor med den rosa toitoi som grund. Jag gillar de här kombinationerna. Man kan ju inte se dom så tydligt på de här bilderna, jäkla sol, men dom är väldigt fina i verkligheten.

Tre små sköldisar balanserade...

Det här fotot ser ut som en idolbild,
jag tror att dom är med i ett sköldpaddspopband. ^^

Senaste tiden har en del frågat om några amigurumisar behöver nya hem och jo, så är det. Några av de nya gurumisarna vill gärna flytta hemifrån och jag skapar en ny kategori för dom. Om du är intresserad av någon speciell kompis är det bara att maila!

Det här är isbjörnsflickan Tyra. Hon är nästan 30 cm lång från tårna till öronen och väldigt kramig. Hon förbereder sig redan inför vintern och därför har hon på dig en isblå halsduk. Kanske ska hon få ett par passande vantar också.Tyra är väldigt nyfiken och hon gillar att lära sig nya saker. Här står hon faktiskt helt själv.Hon älskar glass och kan äta en halv liter själv utan att ens få ont i magen. Favoritsmaken är vanilj, gärna med lite hallonsås till. Se så förväntansfull hon är. ^^Panda och Tyra blev kompisar direkt och Tyra fick en inbjudan till kalaset i helgen. Jag tror att vi kommer ha hur roligt som helst!

För ett par veckor sen virkade jag en amigurumi till en kille som älskar Yoda. Älskar är visserligen ett väldigt starkt ord men han har bytt mellannamn till Yoda så jag tror att det beskriver relationen rätt bra. ^_^ Du känner kanske igen munkfiguren, jag virkade en för ett bra tag sen och den bor nu i USA.

Munkfiguren var, sitt utseende till trots, egentligen inte baserad på Yoda och saknade därför öron. Det fick jag ju lösa. Så här är Yoda... med öron! Dom får till och med plats innanför huvan. Människo-Yoda blev väldigt nöjd!

Min måndag har varit lite sorglig. Mitt favoritmonster Zepplon flyttade hem till sin nya pappa idag och det blev ett tårfyllt förväl. Zepplon fick med sig sin favoritstrumpa och jag är säker på att han kommer få det bra. Panda och jag har det värre, många av våra kompisar har flyttat senaste tiden och vi är båda lite nere.Jag är dock säker på att allt kommer kännas bättre snart, Panda har nämligen fyllt år och i helgen ställer vi till med kalas. Pandas första födelsedag, det måste man ju fira! ^_^

När lilla Astrid var färdig och överlämnad fick hon som sagt åka på utflykt upp till Stockholm. Där uppe träffades hon Lotta Olsson, författaren av Morris-böckerna, och de blev vänner direkt. Lotta undrade om jag kunde virka upp hennes lille barnboksfigur också och jag tackade så klart ja. Vem kan väl motstå lille Morris? Så jag satte igång...

Det gick väl inte helt smärtfritt, det där. Morris och jag hade en lite turbulent tid tillsammans, ibland ville han inte riktigt samarbeta och jag får väl erkänna att var väl lika tjurig som honom vid de tillfällena. Till slut blev han i alla fall färdig och nu när han har flyttat så inser jag hur mycket jag faktiskt tycker om honom. Han är väldigt saknad här hemma, Panda kan inte sluta tjata om att hon vill ha en hundvalp. Han är en riktig liten charmör, den där Morris, hur busig han än är. ^^

Det här är Morris Han är en väldigt söt liten hund

Jag tror minsann att han längtar hem till Morris-mamma

Han kan också stå på framtassarna. Det var lite oväntat...Morris i sitt nya hem. Han kollar in omgivningarna på säkert avstånd, kamouflerad av en krukväxt.

Detta foto: Ulf Nilsson (Morris husse)

Hunden Morris © Lotta Olsson/ Maria Jönsson
Design: Mia Bengtsson