Liten kompis i tidningen

Idag finns det en virkad liten kändis med i SvD, titta bara här. Själva artikeln är väldigt sorglig men jag hoppas att den lilla bebisen på bilden får lite extra kraft av att ha en sån kompis bredvid sej. Jag vill gärna tro att en Plopp är väldigt bra sällskap trots att han är så liten.

Grönsaker och ny fin dator

I går plockade vi upp våra första hemmaodlade potatisar någonsin och dom var riktigt fina – och för att inte tala om mumsiga! Dom var riktigt stora och många, alla dom här kom från en planta. Jag är fortfarande helt förbluffad över att man kan odla egen mat så himla lätt, man skulle kanske bli trädgårdsmästare. ^^Ännu mer sallad, den tar aldrig slut! O_oVi hade fullt med basilika på balkongen och vi var tvungna att göra något vettigt med den så en kväll förra veckan gjorde vi pesto. Oj,oj, oj vad god den var. Det var ett kladdigt och oljigt jobb och jag vet inte om jag kommer göra om det igen, vi får passa på att njuta av vår lilla burk så länge den varar.I lördags köpte jag en ny fin dator, en riktigt snajsig iMac. I ett par år nu har vi bara haft en gammal trött dator att slåss om och det har varit sådär kul. För att fira att boken går så bra bestämde jag mej för att köpa en alldeles egen dator, en som är pigg och glad. Jag har knappt hunnit använda den än, vi hade fullt upp hela helgen och nu jobbar jag hela förbaskade veckan så det dröjer nog ett tag till. Det ska bli spännande att ställa om mej till en Mac, jag har aldrig använt något annat än pc tidigare men det här känns som helt rätt val. Nu kommer det nog bli lättare att pyssla med alla foton, att blogga mera och att komma igång med alla andra kreativa saker som har fått vänta. Hurra! ^^

Bra tillväxt i landet

Igår var vi och tittade till vårt trädgårdsland och även om landet i sig är ganska litet så är det som växer där enormt. Det är så roligt att se, och inte minst smaka, på alla fina grönsaker som bor där. Som glada amatörodlare är vi helt förvånade över hur mycket mat det ändå blir på så liten yta, och det med ganska lite arbete. Vi har redan ätit lök, sallad och sockerärtor så det står ur öronen och till hösten ska vi skörda palsternacka och grönkål. Jag älskar palsternacka så det ser jag fram emot! Jag längtar efter att ha hus med stor trädgård där jag får plats att odla alla möjliga saker, jag hade nog aldrig kommit in igen (mer än för att virka då...). ^^

Panda följde självklart med oss för att titta till det beryktade landet. Hon var väldigt imponerad av stoleken på squashen och ville gärna bosätta sej i ett av bladen, det blev som en mysig liten koja med alla blad och blommor omkring. Som tur var såg hon en liten spindel så hon ändrade sej snabbt, annars hade vi fått hämta hem en blöt och lerig pandaflicka om två dagar (eller timmar) när hon inte orkade äta mer sallad och vinbär.

Det finns tre enorma vinbärsbuskar i trädgården och Panda blev alldeles tokig i bären, hon åt och åt till hon nästan blev rosa. Men vem kan väl egentligen säga att dom inte skulle göra samma sak? ^^

Till sist gick hon nästan vilse i djungeln, alltså salladsodlingen. Vi satte två sorter, plocksallad och någon huvudsallad, och även om båda tog sej ordentligt så växer plocksalladen nästan löjligt mycket. Vi plockar och plockar och slänger sallad efter alla som visar minsta intresse men vi hinner ändå inte bli av med allt, det är galet. Och det bästa är att den är fantastiskt god! Efter att ha mumsat på vinbär var Panda inte helt sugen på den ”tråkiga” salladen men hon var väldigt imponerad av storleken, hon kunde lätt springa i raderna och det var då hon nästan gick vilse. I bakgrunden skymtar grönkålen och den är också enorm så det var inte helt lätt att hitta en så liten panda där bland all grönska, det är tur att hon är vit.

Det ska bli både spännande och gott att följa utvecklingen där i landet, snart får vi väl ha en stor skördefest. ^^

Panda spelar minigolf

Efter fyra härliga (och lite lagom stressiga) veckor är det slut på semestern och dags för vardagen igen. Både min sambo och jag började jobba i veckan och nu kommer de normala rutinerna så smått tillbaka. Jag ser fram emot att ta tag i bloggandet igen och nu när jag vilat från virkningen ett tag så ska det bli väldigt roligt att sätta igång med det också. Jag hoppas på en riktigt produktiv höst med många nya kompisar! ^^

Som avslut på semestern tog vi med Panda till en minigolfbana för en (vad vi trodde...) avkopplande golfrunda. Panda visade sej vara en självutnämnd expert på ämnet och vad som följde liknade mer en lektion i minigolfens historia än en vänskaplig runda i gott sällskap. Du är välkommen att följa med om du orkar, du kanske lär dej något nytt...

- Minigolfen uppfanns 1893 i England av mycket små golfare som inte orkade gå så långt som behövdes på vanliga golfbanor. Man byggde pyttesmå banor där man behövde gå max 50 steg och samtidigt försvann också problemet med att inte slå tillräckligt långt. 1927 uppfann holländaren Gol F. Biil ett litet fordon som tog bort själva promenerandet från sporten men då hade minigolfen redan fått rejält fäste och anhängarna var den trogen.

(Jag kan inte alls berätta var Panda fått denna information ifrån eller huruvida den är sann eller ej och jag hoppas att vi inte behöver diskutera detta vidare.)

- Det första du behöver är en boll, en normalstor en även om själva banorna är mini. Det är viktigt att välja färg efter bana, röd går åt vänster, blå åt höger, vit går rakt fram och gul alldeles baklänges. Hittar du en randig är det jättebra för dom är fina, oturligt nog exploderar dom när man träffar och det kan vara en nackdel.

- Nu till klubban! Välj en efter din längd, du vill inte att den ska vara för kort för då får du ont i ryggen när du spelar. Är den tvärtom för lång får du be din pandamamma att slå och om hon inte är duktig på golf så kommer du förlora, tänk igenom valet noga innan du sätter igång. Tråkigt nog får man inte såna där roliga djur och hattar att sätta på klubban som i vanlig golf, dom behöver ju inte vila så länge när färden mellan banorna är så kort. Jag hoppas att det snart kommer på modet även i minigolfens värld för en gång såg jag en flamingohatt!

- Det sista och viktigaste är banan, inte frukten då utan det man spelar på. Den ska helst ha kort grönt gräs som sticks obehagligt under tassarna och inte går att äta och en röd kant som går runt den. Kanten brukar vara i trä men kan även finnas i tegel eller det mindre populära valet lava, bollarna studsar dåligt på det sistnämnda vilket gör det svårt att valla.

- För att göra sporten lite mer spännande började man 1902 placera hinder på banorna eller låta dom vända och vrida sej i olika vinklar. På just den här banan har någon ställt en jättelergök som spelar en trudelutt när man slår spik, alltså när man får bollen i mål på ett slag. Slår man maxbeloppet sju blir det istället mutter.- Det här lite annorlunda hindret var en aning lurigt. Det såg ut som en riktig glass men smakade väldigt illa. Jag avråder alla från att smaka på hinderna även om dom ser smaskiga ut! Ät inte heller tuggumin som ligger på marken, det kan vara småsten.

- Om du tittar noga på bilden så ser du den röda lilla golfbollen. Det kan vara bra att ha en objektiv domare på plats som kan ta tiden på bollen, det är viktigt att den inte hänger kvar för länge i luften och orsakar dålig stämning. Man vill ha ett smidigt spel utan avbrott som bolldröjande och undflyende slag utanför banan, sådant kan orsaka extrapoäng.

- En domare kan också granska banornas kvalitet och se till att standarden är tillräckligt hög. Om så krävs kan domaren även plocka bort småskräp som löv och insekter från mattan, sådana rörliga hinder anses oftast bara störande. En liten handdammsugare eller kvast är att rekommendera för detta ändamål, tänk bara på att getingar inte uppskattar att sugas upp då de är elallergiker. Föremål som stenen i nedre högra hörnet är över den godtagbara storleken på 12mm i diameter och lämpar sig därför inte på banan, plocka bort det på lämpligt vis för att slippa vilda diskussioner om huruvida föremålet förstörde det perfekta slaget eller ej.

- Att domaren testar banorna före utslag är också en bra idé, speciellt om hinderna är väldigt roliga. En liten rutchkana som denna ger en pirrande känsla i magen men akta bara så att du inte fastnar i hålet, en sådan incident kan förstöra en annars perfekt runda då detta ger en extra poäng. Till skillnad från många andra spel gäller det i minigolfen att få lägst poäng, försökt därför inte få stilpoäng eller liknande. Vifta inte för mycket med klubborna och lycka till med spelandet!

Efter detta jätteutlägg om minigolf och kanske tidernas längsta golfrunda tappade vi tålamodet lite. Vi satte Panda i en liten sandbunker, eller sandlåda som hon kallade det, och fick sen spela klart i lugn och ro. Tydligen var intresset för sandslott större än det för minigolf eller också hade hon bara inte mer fakta att dela med sej av för tyst blev det. Till slut hade vi lyckats spela klart och vi avslutade på det sedvanliga sättet, förloraren bjuder på glass (riktig glass den här gången och inte en överdimensionerad storstrut).

Panda och jag önskar dej lycka till på din nästa golftur, nu när du besitter all denna kunskap kan du ju inte förlora! ^^

På jakt efter en buss

Hej allihop!
Dags för en slags efterlysning och sen blir det ett nytt äventyr med Panda. Jag har hört att min bok finns med på en reklamskylt på en buss som kör i Malmö och jag skulle så gärna vilja få en bild på den. Jag vet inte när vi har vägarna förbi där nästa gång och är rädd att reklamen hinner bytas ut till dess, så nu undrar jag om någon av er där ute har lust att ta en bild och maila till mej om ni nu råkar få syn på den. Jag vet varken vilket nummer det är på bussen eller vilket företag reklamen är för men jag hoppas att nån av er malmöiter stöter på den i morgontrafiken.
Panda och jag håller tummarna! ^^